Hieronymus

Nu var det länge sedan jag skrev här. Ska försöka bättra mig! Idag blir det lite spån från mina latinstudier.

Jag håller på med några brev skrivna av en kyrkofader vid namn Hieronymus. Han levde på 3-400 - talet och skrev enormt mycket. Bland annat översatte han Bibeln från hebreiska, arameiska och grekiska till latin.

Han skriver förstås tänkvärda ting. Han genomskådar falsk andlighet, högmod och annat sådant. Han varnar en blivande munk för att dra sig undan till öknens eremittillvaro, för att sedan komma tillbaka och skryta om själens kamp mot demonerna. Nej, han ska leva sitt munkliv tillsammans med andra och han ska absolut ha en vägledare.

Men, men....

Hieronymus syn på relationerna mellan män och kvinnor, synen på familjeliv kontra klosterkallelse, längtan efter barn osv är minst sagt knepig. Han upphöjer kallelsen till celibat och klosterliv och nedvärderar kallelsen till att bilda familj. I alla fall när han skriver till en blivande munk eller till en mor som har klosterplaner för sin dotter.

Hieronymus var väl präglad på något vis, så som vi alla är på ett eller annat sätt. Intressant att läsa är det dock och han vet hur han ska använda sina argument. Jag ska försöka ge några exempel en annan dag. Men nu säger jag godnatt!

Hur fungerar hjärnan egentligen?

Tänk om man bara visste hur hjärnan fungerade, då skulle det vara lättare att plocka fram det som man vet finns där någonstans men inte kommer åt! Jag satt igår med en text av en kvinna som skrev om sin pilgrimsfärd till det heliga landet. Hon skriver ett ganska lättläst medeltidslatin, trots att det inte följer de regler som gällde för de klassiska skribenterna. Men så stöter jag på ett ord som jag känner på mig att jag egentligen vet vad det betyder. Jag vet att jag slagit upp det säkert tio gånger, men det har hamnat i något hörn av hjärnan som jag inte kommer åt! Det är lockande att ta fram Ahlbergs latinsk-svenska ordbok, som för övrigt är den mest bläddervänliga och hållbara bok jag någonsin haft. Den har en perfekt konstruktion för sin användning till skillnad från dåliga tillbringare, som har passat bättre till blomvaser än att slå upp dryck ur. Nåväl nu till själva poängen:

Jag har kommit på att jag inte ska slå upp vartenda tveksamt ord, utan försöka leta i minnet. Det finns ju där, om jag bara kom åt det! Detta är min nya strategi. Jag gör som ett av våra barn brukar göra inför ett nytt ämne - först tänka efter vad hon redan vet om det. En sorts uppgradering av hjärnan: jag tror på dig och från och med nu ska vi samarbeta. :-)