att ta orden på största allvar,
att dröja kvar och inte med en gång gå vidare,
att, som Maria, bevara det i sitt hjärta,
att, som Jobs vänner gjorde till en början, sitta tysta och ta in.
Inte passivt, slött eller besvärat, utan med kärlek och medlidande.
Tack, Gud, för dessa människor,
för dessa jobbiga och underbara människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar