Kyndelsmässodagen

Idag predikade jag över Jesu frambärande i templet. Och det fick mig att tänka på en person från min barndom.
Symeon och Hanna påminde mig om en gammal söndagsskolelärare som fanns i Habo när jag var liten. Han hette Sven, satt alltid på samma plats i kyrkan och läste Fader vår en halv sekund efter alla andra. Han hade en anteckningsbok med sig där han skrev in dopbarnens namn. Det var många dop där eftersom församlingen hade många barnfamiljer. Jag tror att Sven bad för barnen därhemma. Det gjorde ett starkt intryck på mig.
Han berättade för mig om vetekornet som måste läggas i jorden och "dö". Och när vetekornet lagts i sin grav, växte det upp och gav skörd. Så var det också med Jesus som dog och lades i sin grav för att uppstå och ge liv till många.