Hur fungerar hjärnan egentligen?

Tänk om man bara visste hur hjärnan fungerade, då skulle det vara lättare att plocka fram det som man vet finns där någonstans men inte kommer åt! Jag satt igår med en text av en kvinna som skrev om sin pilgrimsfärd till det heliga landet. Hon skriver ett ganska lättläst medeltidslatin, trots att det inte följer de regler som gällde för de klassiska skribenterna. Men så stöter jag på ett ord som jag känner på mig att jag egentligen vet vad det betyder. Jag vet att jag slagit upp det säkert tio gånger, men det har hamnat i något hörn av hjärnan som jag inte kommer åt! Det är lockande att ta fram Ahlbergs latinsk-svenska ordbok, som för övrigt är den mest bläddervänliga och hållbara bok jag någonsin haft. Den har en perfekt konstruktion för sin användning till skillnad från dåliga tillbringare, som har passat bättre till blomvaser än att slå upp dryck ur. Nåväl nu till själva poängen:

Jag har kommit på att jag inte ska slå upp vartenda tveksamt ord, utan försöka leta i minnet. Det finns ju där, om jag bara kom åt det! Detta är min nya strategi. Jag gör som ett av våra barn brukar göra inför ett nytt ämne - först tänka efter vad hon redan vet om det. En sorts uppgradering av hjärnan: jag tror på dig och från och med nu ska vi samarbeta. :-)